Kan vara sista försöket mellan oss
Förlåt vännen! Jag har svikit dig. Det var länge sen sist. Stundtals har jag varit irriterad på dig (bloggen) andra gånger har jag bara velat skriva av mig. Andra gånger har jag inte haft nån ork eller lust Jag har inte jämt haft inspiration men du har alltid funnits där för mig att kunna skriva av mig när jag behövt. Men nånting har stoppat mig från att komma hit och skriva ut mina känslor och tankar.
Under de senaste månaderna har de snurrat ordentligt i mitt huvud och jag har varit med om både positiva samt negativa händelser och besked.
Det bästa måste ha varit att fast sjukgymnasten sa nej så tog jag mitt "robotben" som jag kallar det(en sorts knä artros) och tog med mig studiegruppen till Romme där vi hade det grymt skoj samt att jag fick testa på att åka skidor igen och se om det skulle funka samt om det skulle bli någon skidsemester för mig. Och fatta hur lycklig jag var när det faktiskt funkade! Skidsemestern med familj och släkt var så jäkla härlig och jag njöt till 1000! Äntligen fick jag komma tillbaka till något jag absolut älskar att göra. <3 Hela min släkt pratade om hur jag lyste upp första dagen bara jag fick på mig skidorna och jag var var bara så jäkla glad att äntligen få vara tillbaka. Visst utan hopp och skogsbackar men det gjorde inget för jag fick vara med och åka. Och jämfört mot förra året då jag inte ville veta av vad någon gjort i backen osv så ville jag veta allt iår!
Det sämsta är att jag för bara några veckor sedan fick veta att min tid som fotbollsspelare garanterat är över.. Inget Jag har valt självmant utan knäet kommer inte att hålla efter skadan. Jag har fått men och kommer säkert att få leva med det resten av mitt liv. Detta har lett till att jag ska undergå en invaliditetsutvärdering på knäet då jag inte klarar av att göra saker som jag kunnat förut. Det suger att inte kunna spela mer! Många tankar har snurrat kring detta och en ny våg av irritation och ilska kom över mig om tjejen som faktiskt tog ifrån mig förmågan att få spela fotboll när beskedet kom.
Men vad är det dom brukar säga "det är bara att bita ihop och fortsätta" och det är vad jag ska göra. Jag ska fokusera på mig själv och njuta av alla roligheter jag har att se fram emot i sommar.
Sist jag skrev så hade jag nyligen börjat på högskolan, för några veckor sedan avslutade jag första terminen där och nu återstår bara 3 år, det är med blandade känslor jag ser inför de här 3 åren. Min studiegrupp är underbar och vi har roligt samtidigt som det är allvar, men jag tror man behöver ha skoj medans man pluggar, för vem skulle vilja gå 3.5 år och det bara är pest och pina? Inte jag iallafall.
Ännu en fång förlåt vännen! Vi kör ett försök till och så får vi se om jag lyckas hålla inspirationen och orken att hålla ihop med dig eller om det kanske är dags för oss att gå skilda vägar och säga hejdå! Det återstår att se men så länge godnatt min vän!<3
Trackback