Varför skriver jag bara på kvällarna för? 

Det är ju inte så att jag är särskilt upptagen på dagarna numera.. Skitsamma!

 

På tal om nått helt annat så har min besöksstatistik gått upp en del, vet egentligen inte riktigt varför då jag inte berättat för många att jag börjat blogga igen, men det är väl kul att ni är fler! :)

Jag hade ju en del läsare när jag bloggade förut, men förväntade mig inte att ha dom kvar med tanke på att jag inte bloggat på ett bra tag, men nu verkar det ändå komma till lite människor. Så.. Heej, och kul att ni hittat hit! :)

 

Kan inte påstå att jag haft jätte mycket för mig idag, blev en del tittande på skidor och skidskytte. Hoppade mig faktiskt till affären med mamma också, kanske inte mycket till hjälp men sällskap iallafall ;) haha

Och som tradition till första advent så brukar vi baka pepparkakor, de gick väl sådär med tanke på knäet men mamma och jag löste det. ♥

 

Konstant illamående, smärta och smärtstillande, träning, träning, träning.. Ungefär så min dag varit om man slänger in lite sömn däremellan och lite hoppetihopp fram på kryckorna genom huset.

 

Sedan operationen har det inte blivit så mycket sömn, det bara går inte. Men nån timme här och där funkar fint, men en hel natt har det inte blivit. 

 

Hade första träffen med sjukgymnasten efter operationen igår, får börja om igen kan man säga. Fått ungefär samma övningar som jag fick när jag fick skadan fast dom va lättare att göra då.. 

Hade inte jätte stora förhoppningar med träningen igår men det gick över förväntan sade sjukgymnasten hon va mer nöjd än vad jag var. Så jag tar det som ett gott tecken, bara envisa jag som gärna hade velat att det skulle vara ännu bättre. 

Det är ju inga övningar som man kan kalla ett riktigt träningspass, jag menar:

- röra på fötterna upp och ner så långt det går

- spänna lårmuskeln och pressa ner knävecket i underlaget

- dra foten efter golvet in mot rumpan, och sedan räta ut benet igen

- spänna det opererade benet och lyft upp det 1 dm från underlaget

- sitta på en stol och föra foten framåt och bakåt och så långt det går

Förstår ni vad jag menar? :P

 

Åhh jisses vad jag ser fram emot ett riktigt svettigt träningspass där man gått igenom alla muskelgrupper och bara känna smärtan i musklerna dagen efter och veta att man kört en riktig igenomkörare. Fan va skönt det skulle vara! 

Men jag ska inte dra händelserna i förväg, jag ska låta det ta den tid det tar. Jag vill inte göra något värre utan vill bara att det ska bli bättre! 

Men bara för att vi prata om träning så ska jag köra igenom mitt så kallade "träningsschema" för sista gången idag.

 

Operation day va idag. Tidig morgon, fick byta om direkt när jag kom till sjukhuset och sen fick vi sitta i ett eget rum för att få vara ifred. Träffade både sjuksköterskor, narkosläkare, läkaren som skulle göra operationen och en narkossjuksköterska innan jag fick vandra bort i min sexiga outfit mot operations salen.

 

Väl där inne så skulle pulsmätare och ekg sladdar på och blodtryck skulle tas, även en infart skulle sättas i armen vilket visade sig inte vara det lättaste.. Efter lite jobb med att sätta in 2 stycken i höger armen som inte ville funka då kärlen bara rullade undan, så kom en annan narkossjuksköterska och testade hon också, men näpp höger armen ville inte samarbeta :P Så det blev ett 3:e stick i vänster armen, och ja den ville samarbeta iallafall. (det var tydligen viktigt att nålen hamnade i ett kärl, kommer dock inte ihåg varför men nått var det iallafall) Efter det så kommer jag inte ihåg så mycket av tiden i operations salen, det skulle väl vara när syrgasmasken kom på och dom började söva ner mig. 

 

Det nästa jag kommer ihåg är på uppvaket, mamma och Amanda sitter och skrattar och jag har tydligen haft en massa för mig innan jag vaknat upp ordentligt. Tydligen försökte jag både sätta mig upp och klättra ur sängen bland annat. Ögonen ville inte riktigt upp och jag hade lite svårt med att vakna upp ur narkosen. Eftersom jag hade svårt att vakna upp så hade narkosläkaren ett extra öga på mig, och han var tvungen att säga till mamma och Amanda att försöka hålla mig kvar i sängen när jag gjorde mina försök till att sitta och klättra ur. När väl ögonen va uppe så va ju inte jag helt hemma och det kom en massa skoj från min mun tydligen.

Glad att jag kunde underhålla någon! ;) 

 

Plötsligt började jag må jätte illa och va helt gråblek i ansiktet.. Sjuksköterskan kom och tydligen hade jag nämnt det redan medans jag vakna men då såg jag inte ut som ett spöke! Fick 2 doser med medicin mot det + nån socker glukos eftersom jag fastat. Sakta men säkert fick jag tillbaka färgen och illamåendet försvann. Sjuksköterskan ville inte släppa iväg mig utan att jag ätit lite, så hon gick för att hämta en macka med endast smör på åt kräsna mig :P åt inte ens halva, men drack nästan upp saften iallafall! Och jag åt ju nånting det var ju det hon ville ;) Tänk er själva att ni nyss mått jätte illa och så måste ni äta! Inte kul.

Eftersom jag fick i mig det lilla jag fick så fick jag äntligen åka hem. Amanda och jag planerade för att köra rullstolsrace med rullstolen, men de sket sig.. Haha kanske lika bra, tänk er dörrarna som stängs och slår rakt på benet, skööönt! 

 

Fick med mig värmefilten jag haft hem eftersom jag frös så mycket, åh gud va den va skön! En sån skulle jag vilja ha jämt, men kanske en som håller föralltid och inte bara i 10 timmar.

Vi stannade på burger king på hemvägen för att äta lite innan vi skjutsa hem Amanda. Tack bästa du för att du följde med! Och Mamma, tack! Ni är guld värda! ♥

 

Kom hem och drog på mig kylbandaget igen och tog lite smärtstillande, hamnade på sängen då jag börjat må sjukt illa igen! Somnade en stund för att sedan gå upp till att inte må illa. Men det kom fort tillbaka tyvärr..

Nu har jag nyss tagit lite mer smärtstillande och ligger på sängen med benet i vädret och kollar på teve. Men tänkte stänga av och försöka sova, har ju tid hos sjukgymnasten imorgonbitti.

 

Men igen ett stort tack till Mamma och Amanda! ♥

 

Sista arbetsdagen va idag som sagt. Tråkigt faktiskt, och som jag skrev igår så kommer jag sakna dom! Vid dagens slut så skulle jag lämna in min nyckel, men när jag kom hem för att låsa upp garaget så hängde nyckeln kvar där på nyckelknippan.. Så blir nog ett besök till jobbet snabbare än vad jag trott. Detta va ändå något som jag tänkte på bara 10 minuter innan jag gick hem! Så typiskt.

 

Hade lite sovmorgon imorse, vilket va skönt då jag inte somna förren efter 2 igår natt, sånt som händer när man måste powernappa ;) haha

När klockan ringde så vandrade jag upp och mötte pappa liggandes sjuk i sängen på vägen till toan. Tydligen så hade snubben blivit magsjuk!! Vid helt fel tillfälle! Jag bannlyste honom till sitt rum och den ena toan för att minska risken för mig att bli smittad! Skulle ju passa fint med magsjuka så att operationen ställs in imorgon.. Men nehedu nu har jag väntat tillräckligt på den så fan om den inte blir av! :) 

 

Just nu så slötittar jag lite på teven, ska strax gå och möta upp kusinen Amanda vid bussen, hon kommer hit för att följa med mig till operationen imorrn men mestadels för att göra mamma sällskap :)

 

Nej nu måste jag gå och möta Amanda! Puss och Kram på er därute! 

 

Nyss vikt en massa tvätt så här på kvällskvisten. Borde kanske gå och lägga mig men kan inte... Efter att pappa och jag skjutsade hem syrran och busan så hamnade jag på sängen med migrän, tabletter och försöka sova hamnade plötsligt på schemat. Vaknar 3 timmar senare och migränen va borta, underbart!! Men den lilla powernappen gör mig inte särskilt trött nu.. 

 

Så nu då? Vad ska man hitta på nu då? 

 

Det börjar verkligen slå mig nu att morgondagen (eller idag) är min sista arbetsdag på ett tag..

Det kommer kännas konstigt att inte behöva gå upp varje morgon för att gå till jobbet, jag kommer sakna både personalen och barnen.  Och jag kommer bli tokig av att gå hemma i flera veckor.. !!

Men något besök på jobbet kommer det att bli, har lovat barnen att komma förbi. 

 

Men för att svara på frågan högre upp i inlägget så blir det att trycka på en film nu och hoppas på att bli trött! 

Sov gott där ute! Och om ni ser John Blund skicka han åt mitt håll! Okej? :) 

Besök av syrran och busan även denna helg :) Kom hem från jobbet igår och hör en barn röst, ser då lilla busan ståendes vid köksbordet. Det blev en bus kväll! :)

 

Första dagen på veckan då jag inte behövde ställa något larm, men fick ändå gå upp tidigt. Man hör springade små fötter i hallen, någon som kommer fram till dörren och öppnar och ropar "kelica" samtidigt som hon kommer springandes till sängen, ger en kram och sen går hon och tänder lampan och går. Haha hon är för god, men det där med lampan måste jag lär henne att inte göra ;) och hon får jätte gärna sova längre :) 

 

Idag va det planerat att åka in till stan med Josse och Bella för att köpa julklappar. Fått nästan alla julklappar köpta, endast en kvar. Brukar aldrig ha köpt julklappar så här tidigt men med tanke på min knäoperation på tisdag och de väntade kryckorna så ville jag fixa det innan.

När jag kom hem vart det bus med busan som tydligen hade saknat mig hela dagen när jag var borta. Hon var även med när jag skulle slå in julklappar vet dock inte om hon va till jätte mycket hjälp där :P

 

Nä nu ska jag fortsätta busa med lillfian innan hon ska gå och sova! :) Ha en trevlig kväll där ute! ♥

Om vi ska sluta prata om fotboll och Sverige - Portugal så kan vi vända oss till mitt besök hos sjukgymnasten imorse. 

 

Det är 7 dagar kvar tills operation och idag va det träff med sjukgymnasten för information och tester inför den.

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det här testet egentligen, man vill ju så mycket mer än vad man just nu klarar av. Det är ju inte bara det skadade benet som fått ta stryk genom skadan utan det friska benet har också fått tagit en del.

 

Men testerna funkade bra, det va lite problem med balansen, dock så är balansen i det skadade benet bättre än i det friska vilket jag först tyckte va sjukt, men jag tränar ju balansen i det skadade benet mer än vad jag gör med det friska benet så förklaringen va inte så konstig egentligen. Tydligen så var det inte ovanligt heller, sjukgymnasten sa att dom flesta får bättre balans i det skadade benet eftersom man tränar så mycket balans med det benet.

 

Hopptestet vet jag inte vad jag ska säga om, (hoppa på ett ben längs med ett rakt sträck) vänster benet absolut det har jag inga problem med men höger benet.. jadu man litar inte riktigt på det knäet. Man är rädd för att det ska vika sig, att det ska hoppa ur led, att det ska gå sönder mer. Men jag hoppade 2 gånger till och med, jag gjorde ett riktigt mes hopp och vart irriterad på mig själv att jag inte kunde lita på det och hoppa ordentligt, så ännu ett hopp gjordes, det blev längre men känslan i knäet va inte skön och skadan gjorde sig fort påmind, och tilliten fanns inte där i det andra hoppet heller. Så ser fram emot 6 månaderskollen när samma test ska göras igen, då hoppas jag på långa hopp på båda benen, och att den där skillnaden mellan hoppen på de olika benen ska vara borta! 

 

Vänster benet starkare i styrketestet, vilket inte va konstigt. 

 

Nu blickar jag mot tisdag och operation! 

 

Det började bra, sen gjorde Ronaldo mål, det kändes fortfarande okej. Sen gjorde Zlatan 2 mål för Sverige och hoppet väcktes rejält och man kunde börja tänka "ja det här kanske går" men sen gjorde Ronaldo ytterligare 2 och hoppet man känt rycktes bort på en bråkdelssekund. Drömmen om Rio krossades och vm var/är borta ur vårat sikte..

 

Tråkigt för svensk fotboll, men måste gratulera Portugal till vinst och för sin biljett till Rio. Och vad ska man säga om mannen som ledde detta Portugal? Ronaldo, Ronaldo, Ronaldo du är världsklass, en jäkel till fotbollsspelare och inte dum att titta på heller :P Grattis! 

Matchen är på, nervositeten känns i rummet. Viktig kväll, viktig match!

Spelet ser bättre ut än förra gången, dom vågar hålla boll,och rullar den fint(oftast). Fortfarande jämn men hittills en roligare match att titta på.

 

Stämningen i arenan verkar vara på topp och jag skulle gärna stå med där i arenan och sjunga med i sångerna! Dock skulle väl inte halsen och rösten må så jäkla bra av det, men det är ju så kul att få vara på plats, att känna atmosfären och stämningen på riktigt, liksom typ kunna ta på den. Det är stor skillnad att sitta hemma framför teven och titta jämfört med att vara på plats. Nu har jag ju bara varit på en landslagsmatch, men jag har ju fått känna på den där stämningen och man får mersmak :P 

 

Ta ta oss till tio nu grabbar!! :))

 

 

 

Tillbaka på jobbet idag fri från feber men allt annat än pigg. Hade en kort dag idag vilket var skönt efter några dagar i feber. Åkte in till stan med mamma en sväng och fick några julklappar till köpta. Nu här mot kvällen så har jag haft en liten tomteverkstad på vardagsrums golvet med paketinslagning. Rullar med papper och snören, tejp, sax, klisterlappar allt möjligt utspritt över halva golvet :) Vissa paket svårare än andra att slå in, men det gick. 

 

Nu har jag krupit ner under täcket och bläddrar lite på teven, eller den är fast på samma kanal för mina fingrar och händer är ju upptagna med att skriva det här :P 

 

Börjar bli lite smånervös inför imorgon när Sverige - Portugal möts igen. Det gick ju inte jätte bra förra matchen. Den va jämn, otroligt jämn men den där Ronaldo lyckades få in bollen i mål på slutet. Så imorgon så måste vi hejja fram grabbarna ordentligt! Go boys go! :) 

 

Godnatt på er där ute, så hörs och syns vi snart igen. ♥

Stämningen är på topp inför Portugal - Sverige, vi laddar för fullt.

Skrattet kommer snart bytas ut mot 3 kommentatorer och en stor nypa nervositet. Okej en nypa är väldigt underskattat vi kör en hel lastbil med nervositet istället de låter mer rimligt ;) haha

Snart smäller de snart startar de! Nu ska vi heja fram grabbarna! #allinsweden

 

Febern finns tyvärr kvar.. Inte lika hög, och jag känner mig piggare. Helt borta imorgon? Ja tack jag hoppas de! :)

 

Mamma, pappa, syrran är ni redo?? Nu jäklar! :)

HEJJA SVERIGE! :))

Den här veckan alltså.. Kaos ännu en gång på jobbet med vatten strul -.- Inte nog med det har jag haft en seg känsla i kroppen vilket blommade ut till feber.. Kom hem från jobbet idag och det visade sig att den kommit på ett ovälkommet besök.. Stick dumma feber!! Inget jobb imorgon utan får stanna hemma och vila. Bläää! 

 

Har smakat denna idag, lite jul på flaska. Vet dock inte riktigt vad jag ska tycka om den. Pepparkaka för mig är en kaka och inget man dricker så smaken av de när man dricker är lite sisådär. Som sagt vet inte riktigt vad jag tycker om den. 

 

På riktigt de är ju måndag idag ju! Har under senaste timmen trott att det varit söndag.. Haha :P

Även fast jag vart och jobbat, och de gör jag ju aldrig på helger :P ojoj va hände med den där tidsuppfattningen egentligen? Måste ha försvunnit under helgens bravader kombinerat med dålig sömn.

 

De börjar närma sig för operationen nu, 15 dagar exakt. Ska bli skönt att få de fixat och börja rehabiliteringen tillbaka. Men kan också emellanåt känna att jag inte vill göra den, operationen menar ja. Mycket varför jag inte vill göra den är för att jag inte får åka några skidor den här säsongen och det suger! Att åka skidor är det bästa jag vet! Och sen vet jag ju att gör jag inte operationen så kanske jag aldrig kan åka istället, så offra en säsong eller aldrig kunna åka mer? Valet blir lätt när man lägger fram det så, men de gör fortfarande inte saken lättare att acceptera att det inte blir någon skidåkning iår. Men det sjunker in sakta men säkert.

 

Innan jag avslutar det här så måste jag ändå prata lite om MTV EMA galan som gick av stapeln igår.

Som vanligt så tyckte jag att den var rätt tråkig och dålig om man jämför den med VMA där det är mer drag/fest. Och varför kommer det alltid så lite "kändisar" på EMA galan? Och seriöst vissa kläder!? Va sjutton va de med det? Nä men det gick ju att titta på men tycker att man ska försöka få EMA galan mer som VMA galan ;) 

 

 

Ullared va kalas! :) hemvägen va sömning och regnig. Men annars härlig. Min första gång där och tror inte att de va min sista. :P 

När vi kom hem och klev innanför dörren så möttes vi av syrran och busan (busan=systerdotter) Dom hade kommit på lite besök :) trevlans. 

 

Just nu ligger jag i sängen och tar igen mig, och perfekt efter en tröttsam helg är väl att EMA går av stapeln ikväll. Röda mattan rullar just nu. Morötter och gurka gör mig sällskap till galan :) 

Har inte så mycket mer att säga just nu, så kopplar mitt fokus till teven och EMA så hörs vi, puss♥

 

Soffhäng med mamma, Amanda, Josse och Ida. Idol på teven och ett glas Cola på bordet. 

 

Den där Alexander Bard har gått mig på nerverna hela kvällen!! Han säger emot sig själv varenda jäkla program, de slår aldrig fel. Själva numrerna har varit sådär.. Finns bättre teman och bättre kvällar.

De bästa hittills under programmet var Pärs kommentar till Matilda "hur ska du fitta de" ( när han prata om hennes själförtroende) hahah klart kvällens bästa ;)

 

Nu skuttar vi till sängen för nån timmes sömn innan moster sluter upp och vi hoppar in i bilen och rullar mot Ullared :) I mitt och Amandas fall åkte teven på och repriser av vänner rullar på teven, får se om vi somnar innan klockan ringer ;)

Men hej hopp och godnatt till er som ska sova och till er andra fortsätt ha en trevlig kväll! 

Kärlek till er ♥

 

 

Okej för att förstå och hänga med i lite av vad som kommer att skrivas här så behövs nog en liten förklaring.

Jo men de är så att jag väntar på att få göra en knäoperation. För att vara exakt så ska jag operera övre korsbandet som har gått av.Ja och hur gick de av då?

 

Jo fotbollsspelare som jag är så hände det under en fotbollsmatch i maj, vi hade precis kommit ut för andra halvlek, tror vi hade spelat ungefär 3 ynka minuter när jag fick en ful tackling i knävecket ( ni vet en sån där ful tackling som alla fotbollsspelare gör någon gång i sin karriär, tyvärr ) av en motståndare som gjorde att mitt knä hoppa ur led, på grund av smärtan så blev det svart för en mikrosekund, kommer ihåg att så fort jag landat i backen så slogs knät tillbaks på plats. Jag kommer ihåg mina lagkamrater säga saker som "va hände, va de knät?" "ja de är knät kolla!" Jag kommer ihåg mina tränare som kom inspringades, jag kommer ihåg att jag hör min kusin säga till någon "nu va de nått som gick åt helvete, hon skulle aldrig skrika eller gråta om de inte va nått allvarligt!" varför hon sa så är för att hon vet att jag har jäkligt hög smärttröskel. Efter lite behandling fick jag hjälp upp och av planen. Jag blev liggandes i båset med nästan alla lagkompisarnas jackor under benet och ledarnas jackor från motståndar laget på mig och väntade på ambulans. Andra halvlek hann ta slut innan ambulansen va där. De vart in till akuten för röntgen och undersökning. Så där låg jag i full fotbollsmundering på en säng väntandes på svar. Svaret jag fick på akuten va en stukning och jag beordrades kryckor.

Kom hem på natten, sov nån timme innan jag vakna upp för att hoppa till jobbet. Ja jobbet öppning 6.00 bara att ta sig dit, en snäll mamma som gick upp tidigare för att skjutsa mig. 

nu kanske ni tänker varför jobba hon för? Jo jag visste inte vilken som skulle komma efter mig på min avdelning så jag av tvungen, men så fort hon kom så skickades jag hem.

 

Och nu för att hoppa i historien, ca 6 veckor efter olyckan va de dags för återbesök. Remiss för magnetröntgen för eventuell korsband/ledbands skada. För att hoppa igen så gick veckorna och sommarn sprang nästan förbi innan de va dags för den där röntgen. En röntgen gjordes och sen va de bara att invänta svar.

Men att få de där svaret tog lång tid.. Till slut fick jag veta att den där stukningen inte va en stukning utan en korsbandsskada.

 

Jag fick tid för att träffa en annan läkare som skulle prata om vad som skulle hända nu.

De blev bestämt att en operation skulle göras, just för att jag skulle kunna spela fotboll igen men framförallt kunna leva ett så normalt liv som möjligt.

Så om ungefär 3 veckor är de dags att lappa ihop de här knäet. Så länge så tuggar jag på med sjukgymnastik och min vanliga vardag. 

 

Så ni kommer att få vara med mig genom operation, sjukgymnastik ja helt enkelt vägen tillbaka!

Självklart kommer de inte bara att handla om mitt knä, men jag tror att just de kommer att ta stort fokus och att det kommer skrivas mycket om det. Därför kände jag att jag ville berätta lite "kort" för er.

 

 

 

Tror inte riktigt huvudet är helt återställt efter gårdagens kaos på jobbet! Inget vatten, karlar som sprang ut och in för att försöka lösa de, personal som va tvungna att åka och nödhandla lokavatten!! 

Man va bra snurrig när man kom hem igår må jag säga.

Fortfarande kaos idag då vi fortfarande inte får dricka vattnet, men vi får vatten leverans två gånger om dan så vi slipper Loka vattnet :P alltid något positivt :) för loka vatten va inte så uppskattat av barnen, och ja koka kaffe och te på de är väl inte heller de roligaste.

Men lite lättare va de idag då vi ändå hade vatten att använda oss av. Som sagt så råder de fortfarande kaos men inte alls så som de va igår, tack gode gud för de! 

 

Nej hej och hopp nu ska mat lagas, kärlek till er ♥

 

 

 

Efter en natt med lite sömn förväntade jag mig att de skulle gå segt och irriterat på jobbet, men hur kan man vara irriterad när man möts av massvis med kramar i dörren? Ja inte jag. Dom är för söta. Älskar mitt jobb, man får så himla mycket tillbaka av de man ger. (för er som inte vet så jobbar jag på dagis)

Tog en vända på stan med Rebecka efter jobbet för att kolla lite julklappar, fick med mig 1 hem.. Haha tror inte Rebecka fick så många fler med sig heller :P 

Men jag ska inte hänga läpp över de för i helgen så drar jag till Ullared med Mamma, moster, kusinerna Josse, Amanda och Ida och får förhoppningsvis med mig fler julklappar därifrån! 

På tal om det så kanske jag ska ta mig i kragen och skriva en liten shoppinglista så man vet vad man ska leta efter, kan ju iallafall börja på en ;) Jo men de gör jag! 

Hej hopp på er :))

 

rastlös tjej, make the best of it! ;P

Hej hopp! 

Jag som driver denna blogg heter Angelica och är 20 år gammal. 

Denna blogg har funnits sen januari 2009 då jag startade den, den/du (vet inte vad jag ska kalla dig) har varit en trogen vän alla dessa år även då jagt svikit och undvikit dig i månader. Vilket är precis det jag gjort i ungefär 6 månader nu. 

I ungefär 4.5 år har jag haft dig men det finns det inga spår av längre, jag kände att en nystart var precis det jag behövde med oss. Och det är nu vi får den.

 

Om ni nu väljer att stanna kvar och läsa så kommer ni få vara med om allt möjligt som snurrar uppe i huvudet mitt och vad jag hittar på i livet.

 

Så jag antar att det jag ska säga nu är Välkommen till mig och min vän bloggen! :)